söndag 29 april 2012

Trötthet

Är trött, sådär när jag kan sitta vid köksbordet och bara titta ut och undra;

"Hur ska jag orka ta mig ut? ( som jag behöver)

Minuterna går och jag blir mer och mer stressad av att jag är så trött, ibland vinner tröttheten men ofta tar jag mig ut men får en sån där obehaglig känsla av att inte vara närvarande, apatisk.

Jag vet vad det beror på så jag blir inte rädd för att jag känner så. All energi jag lägger i veckorna på att orka vara bland människor HELA tiden tar ut sin rätt när jag är ledig. Att orka i veckorna gör att jag bara orkar vara med mig själv på helgerna. Jag isolerar mig, orkar inte umgås med mina vänner, orkar inte svara i telefon, orkar knappt prata med sonen. Allt mitt fokus är att orka med jobbet, jag lever inte utan bara överlever för att inte bryta ihoinför andra.

Jag är vilsen och så grundlöst trött!

lördag 28 april 2012

Mysigt

Härlig morgon, sitter och fikar och njuter i solen.

Situationen med L har ju börjat ordna sig, han är klar hos tandläkaren och allt har gått över förväntan, bättre än jag någonsin kunnat tro även om det var en påfrestande tid.

Jag börjar fokusera på mig själv och jag märker att jag är mycket trött och sliten och det är jobbigt att upptäcka.
Pendlar mycket i mitt mående och min inriktning just nu. Speciellt när det gäller jobbet och hur jag ska orka med jobbet OCH att hantera att jag kanske inte orkar jobba heltid och vars normal. Jag fightas emot mig själv och skammen att inse att jag inte orkar.

Får man inte orka!?
Är jag okej då?
Hur ska jag stå ut med att inte orka?
Varför är jag så hård emot mig själv?

Jag känner mig vilsen och så uttröttad!

lördag 14 april 2012

Förvirring

Jag blev sjukskriven i november forra året pga utmattning. Är inskriven AF handikappavdelningen sen några år. Jag har beviljats lönebidrag som innebär att arbetsgivaren får en ersättning för att de anställer mig, i gengäld emot att de anpassar jobbet utifrån min adhd.

De senaste månaderna har jag haft akassa, där det krävs att jag söker jobb, vilket jag gjort. Jag gör exakt det som handläggaren säger till mig.

Och

Jag fick ett jobb, allt kändes bra och jag var ju glad att få jobb i dessa tider. Eftersom jag alltid varit rädd för att inte duga, så frågade jag inte de frågor jag skulle behövt. När jag kom första arbetsdagen upptäckte jag saker som jag upplever oerhört stressande. Bland annat sitter vi i en glasbox som iofs går att stängs dörren om, men vi sitter mitt i ett kontorslandskap. Jag har glasväggar omkring mig och framförallt bakom mig, vilket alltid varit ett problem för mig, vad jag har bakom ryggen.

Blir så ledsen, och trött på att inte veta mina egna gränser och när jag erkänner dem för mig själv, få skam och en känsla av att jag är värdelös.

Handläggaren på AF hade ju tänkt att jag skulle bli erbjuden en plats på en stresshanteringskurs de hade planerat. Jag ångrar mig och vill gärna börja där, men min stolthet och skam över att inte stå ut med att jag är så dålig, klarar inte, fegar ur osv maler i huvudet.

Suck, mitt kort för idag, detta är verkligen en prövning ....


fredag 6 april 2012

Förklädda välsignelser

Ibland är det just det där svåra som vi går igenom ser jag som erfarenheter vi behöver i vårt liv.

Även om vi inte ser det just då när vi är mitt i det svåra, så är min erfarenhet att efter ett tag har det fått mig att växa andligt.

En av de svåraste sakerna för mig är att vara maktlös. Att inte kunna påverka. Det är just den känslan jag behöver, just då är jag mer villig att verkligen lämna över. För att jag känner, det finns ingenting mer jag kan göra än, att be.


torsdag 5 april 2012

Väntan


Sitter och väntar på att L ska bli klar hos tandläkaren och vakna ur narkosen. I går och inatt var L jätteorolig, hade panikångest i morse innan vi skulle åka, jag trodde inte att jag skulle klara av att få honom in till tandläkaren. Det gick inte att nå fram till honom, för att han var så ångestladdad. Mest tror jag han var osäker på om han skulle klara det, och vad han skulle hitta på. Orolig för sig själv och hur han kommer att reagera. Rädd för att bli övermannad av känslor som han redan är.

Ångest är ju en rädsla för att bli rädd, bli övermannan, inte ha kontroll.


Jag blir också rädd, orolig och känner mig så maktlös inför att inte kunna göra någonting för L. Bara se på när L vankar omkring, orolig för att han inte ska ta sig dit (9000 kr skulle det kostat, om han inte kommit).

Mitt sätt (tack) för att hantera detta, var att be till min högre kraft om att L skulle få kraft och mod att våga göra det som var rätt. Jag var mycket noga med att säga till HK att "ske din vilja". Det känns ofta lättare för mig när jag gör så, jag bli avbördad på något sätt. Jag är inte längre den som är skuld till om det inte blir så eller så. Det är ett oerhört skönt sätt att handla om jag är maktlös - vilket skapar kraftlöshet inom mig.

Och tack för att jag blev bönhörd.