Min blogg är till för mig, min egen personliga utveckling och förhoppningsvis tillfrisknande. Jag har under den här sista tiden verkligen förstått att jag inte är mig själv, eller har varit på lång tid. Jag behöver den här bloggen för att dels - komma ihåg (var jag varit) påminna mig (om vart jag är på väg) och förhoppningsvis kunna framöver dela min historia till andra som liksom jag kämpar eller har kommit fel i sitt liv.
Jag tänkte på hur sorglig och trött bloggen är och det jag skrivit på sista tiden har verkligen fokuserat på det negativa. Men jag är där ... just nu. Och det kommer så småningom hjälpa mig att se mina framsteg.
Jag ska ringa mitt jobb just nu, för jag mailade henne förra veckan med mitt läkarintyg för att hon svara inte på telefon. Jag är livrädd att ringa, vad jag ska säga, om hon blir arg och börjar tröttna på mig (fast det är det jag vill) så är jag ändå så rädd för att inte duga, ställa till problem, vara besvärlig och inte "ställa upp".
Jag är så långt ner man kan komma i dålig självkänsla, vilket gör att mina tankar är mycket förvirrande och självdestruktiva. Jag ska gå emot dej känslan och ringa och sen skrivandet berätta hur det gick.
Jag är älskad och helt okej fastän jag är begränsad i mitt liv just nu, på grund av ovanstående. Att jag aldrig trott jag är värdefull, att jag känner mig som att jag överdriver och är lat! Jag behöver ändra på det talesättet snart ..
Psst! Jag känner mig lite inspirerad av det du skriver och kommer lägga ut vartefter det jag sparat på min hårddisk så kan du följa "min väg"
SvaraRadera