Säkert inte jämförelsevis med vad andra gör i sina liv. Men för mig känns det som något väldigt stort.
Jag orkade svara i telefon, när det var skyddat nummer (blev nyfiken, det ät också nytt för mig) och så var det min bästa väninna som jag inte träffat ett halvår. Hon frågade om jag "inte tycker om henne?" för jag har ju inte hört av mig eller svarat på hennes sms!? Och det skär i hela kroppen att höra.
Hon som jag älskar så mycket, som hjälpt mig massor i att acceptera mig själv och framförallt min ADHD, som inte tror jag tycker om henne!!
Blir ledsen bara jag tänker på det! Försöker förklara och hon säger hon förstår, och att det känns skönt att hon får svar på sina frågor.
Men jag märker att det är svårt för henne att förstå, hon säger att jag får vara som jag är med henne, hon kan förstå. Men det är ju det .... som jag har så svårt att säga - för att inte såra -
Jag orkar inte med någon människa!
Att säga det känns säkert så jobbigt att höra ifrån sin vän, men jag förklarade att det INTE är henne det är fel på, eller min längtan att vilja vara med henne och skratta som jag gör med henne.
Det gör så ont att känna såhär, jag har längtan att orka, men har ingen.
En sak som jag fick med mig ifrån min fina vän, var musik. Minnena med henne är starkt kopplade till musik. Så jag laddade ner spotify, gratis i 48 timmar. Funderar på att unna mig att prenumerera som kostar 100 i månaden. Jag tror det kan vara bra för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar