Positivt

Skrev ett mail igår till stadsdelen där jag förklarade att inte L kommit ner till behandlingshemmet. Jag verkligen vädjade till de om hjälp. Som vanligt trodde de att L kommit ner till behandlingen.

Men idag på morgon ringde telefon, såg på displayen att det var handläggaren (Ls nya) och kände först att "jag orkar inte, bli ledsen mer) men svarade.

Och det ångrar jag inte! En så fin person som var framåt och förstående och faktiskt konfronterade mig rätt rakt på, vilket jag verkligen gillar. Och det bästa var att jag dels inte blev arg (respekt) och att hennes frågor verkligen satte igång mina tankar kring Ls och min relation.

Jag är ju såklart medveten om att jag är indragen i Ls ångest och fobier. Och att jag har verkligt svårt att sätta gränser för hur Ls fobier får påverka mig. Jag är ganska medveten om att L och jag inte är till hjälp för varandra. Hennes frågor satte igång mycket energi faktiskt att verkligen fokusera min lilla energi för att göra mitt bästa för att L kommer ner. Vi har planering till att åka lördag.

Hoppas!!