måndag 1 juli 2013

Oh



Vilken helg det varit! Största som hänt på sista åren faktiskt. Jag har varje dag under de senaste månaderna bett om att L ska bli frisk/bättre.

Och

Det har fungerat!
Jag är chockad över förändringen sen L fått reda på att han fått beviljad aktivitetsersättning torsdag förra veckan. L har varit ute på stan hela helgen, och mött både kompis och tjej. Jag tror det knappt är sant när jag skriver det.

Idag ska han åka till sin kompis som han skulle bott hos för länge sen. Han vill, och får kraft ifrån ..... ?.
Någonting har hänt. Jag har inte gjort någonting, förutom att försöka så bra och försiktigt jag kan påpeka att han ska ta det lugnt så han inte får bakslag.

Men, omöjlig uppgift, han är så glad och sprudlande av det han överkommit. Jag försöker leva här - nu, och ta vad som kommer. Idag är jag bara nervöst chockad och GLAD som fan för Ls skull!!!

Tack snälla du energi som ger L detta.