Familjehistoria

När min mamma var döende i cancer erkände hon för första gången inför mig att hon var oehört ledsen och kände sig väldigt skyldig att hon inte gått ifrån min pappa.

Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av min pappa ifrån jag var 4 och fram till 9 år ålder. Jag orkar inte precisera mig.

Den dagen var ett stort ögonblick för mig. Min pappa erkände indirekt till mig, men han var så sjuk (sinnesförvirrad, alkoholiserad?) att han erkände men även förklarade att det var okej att älska sin dotter, som en kvinna.

När mamma gav mig min historia tillbaka, gav hon mig något som jag aldrig kommer glömma. Rätten till min egen historia, och också rätten till min egen kropp. Genom hennes ord, fick jag äntligen erkännande att det jag kapslat längst inom mig själv, i så många år (för att jag trodde det var normalt) inte var okej att göra. Jag fick också förmågan att sörja att jag aldrig sett mig som värdig någonsin egentligen. Jag har bara låtsas.

Idag och framåt, ska jag försöka lära om, och ge mig själv den respekten jag inte fick.

Fjärilen för mig representerar växande, både andligt spirituellt och kroppsligt.